Vaccinera eller inte!?

En fråga till som jag ofta får är -hur är det med viruset i Kina? Har ni några fall. Såklart det poppar upp ett här och där. Men skillnaden mot Sverige är att det inte eskalerar eftersom så fort det dyker upp ett så blir personen genast identifierad och alla som vart i nära kontakt blir testade och satta i karantän. Här är de flesta fall importerade, och väldigt ofta är det virus på importerade frysta matvaror..

Fortfarande måste alla som reser hit testas och sitta i karantän på hotell och därefter i hemkarantän i ytterligare två veckor. Vi har inte masktvång men de flesta som åker kollektivt eller när man är i varuhus etc har mask. Vi kan röra oss som vi vill, gå på restaurang och i varuhus utan att fundera. Dock på de ställen där det uppkommit flera fall så avråds vi från att åka dit. Så vi kan ”nästan” röra oss som vi vill, inom Kinas gränser.

Jag har funderat mycket på vaccineringen. Från början var min inställning att inte ta det. Dels pga av svininfluensan efterföljning, och att detta vaccin ”hastats” fram och ingen vet ännu hur det funkar, samt att jag inte brukar vaccinera mig. Men jag har ändrat min uppfattning allt eftersom. Så här tänker jag… Om jag väljer att inte ta vaccinet då är jag beredd att fortsätta leva så som vi har det idag med restriktioner såsom att inte kunna träffa familjen, resa, gå på restaurang, alltid vara orolig för att bli smittad eller smitta någon annan. Man kan ju låta alla andra vaccinera sig och vänta ut tills smittan försvunnit…. Det kommer nog ta några år… Trots allt finns det många dödliga sjukdomar som försvunnit pga vaccin!! Jag tänker ta vaccinet och hoppas att alla andra också gör det. Så att vi snart ska kunna återgå till det normala. Då till min nästa reflektion, tycker jag så här bara för att jag förstår ju att jag kommer vara tvungen att ta det!! Jag (eller vi alla här) tror Kina kommer tvinga alla som reser in och ut ur landet att vara vaccinerade. Vi kommer säkert få rada upp oss här så kommer de köra löpande band principen… Mardröm!! Jag hoppas jag kan ta det i Sverige till sommaren.

Vi har haft en supertrevlig julmiddag här hos polska vänner. Alla lagade två rätter från hemlandets julbord. En salig blandning av Polen, Sverige, Danmark, Frankrike, Italien, USA, Tyskland, Brasilien. Tyvärr ingen sill!! Men jag hade tagit med ansjovis hemifrån så en Jansson blev det iaf. Av nån anledning blev det bara kort på efterrätterna….

Cupcakesen är som konstverk, dock inte hemlagade!!

Se här hur glada Rikard, Krister och Benedicte är för den polska snapsen!!

Vi var typ 35 pers inklusive barn, supertrevligt.

Ni som känner Andreas förstår hans lycka. Här precis som hemma blir han ombedd att ta med högtalare och musik. Nu är den till och med bärbar, så ingen kan undkomma hans musik. Ni ser ju hur nöjd han är.

Vi har faktiskt fått lite snö här, inte så det räcker till en snögubbe precis. Men nästan! Det är min moppe som har skydd. Jag försöker undvika att det ska komma fukt i den. Jag vill inte va med om att den sliter sig igen (gasen hakar upp sig på full fart) så jag hamnar i mopedolycka.

Nu ska det övervakas på övergångsställena här i Nanjing. Man kommer bli fotad så fort man stoppat foten utanför trottoaren!! Men det är bra så det blir än mer ordning i trafiken. Dock läste jag nåt på NA att det övervakas även i Örebro!!

Veckorna går i en rasande fart

Sant faktiskt. Veckorna flyger fram även för den lilla hemmafrun. Många frågar mig vad jag gör på dagarna. Ibland undrar jag själv… Alla mina dagar är ungefär som andras helgdagar. Jag är morgontrött och ligger och sover räv så länge jag kan. Men jag går upp 07:30 varje vardag och då har Andreas fixat frukost åt mig… Hahaha… Det är sant! Han har börjat med det på sista tiden. En smörgås står färdigbredd på en bricka med en kopp kaffe. Det är kärlek!!

Sen promenad varje dag i olika längd beroende på om jag har nåt annat på schemat. Pilates en gång i veckan, jag hoppas på två gånger i veckan efter jul. Mahjongen har tyvärr uteblivit eftersom det är för få deltagare. Så jag kanske åker härifrån utan att kunna spela. Sen har jag mina ”finansmöten”, det ska räknas pengar och bokföras. Träffar mina kamrater och dricker kaffe och skvallrar. Handla mat gör jag nästan varje dag. Dock via en app så inte ofta fysiskt. Det tar lite tid när jag ibland måste översätta först till engelska och sedan till kinesiska.

Helgerna är i alla fall sköna, då får vi hitta på saker tillsammans Andreas och jag. I fredags så var vi på äventyr i city av Nanjing. Vi var först på Poet, en thailändsk restaurang med supergod mat. Sen blev det Manhattan med drink och karaoke. Ingen karaoke för mig eller Andreas, men Johannes körde ett par låtar och gjorde succé. Här spelar bandet och man är väldigt välkommen att önska låtar och att sjunga. Inte som i Sverige där banden eller djn har spellistan klar och den kan man inte avvika ifrån.

Det blev inte sent hem men ändå var jag lite trött dagen efter. Vi bestämde oss för att ta en Didi till favoritburgarstället Blue Frog. Jag fick fel hamburgare först men ovanligt för mig så sa jag till, tycker alltid så synd om alla som gör fel. Andreas hann såklart äta upp sin så vi fick titta på varandras ätande. Gott med pommes och kött.

Våra kamrater hade fått för sig att de skulle anmäla sig till en turnering i basket. En av dem har visst spelat basket halva sitt liv. Så han var ju såklart astaggad och trodde på vinst. Vi åkte iväg till en lokal på andra sidan stan. På vägen dit så började jag fundera på om det var inomhus!!?? Jag hade klätt mig för att sitta inomhus, men ingen av oss visste hur det skulle vara. Turligt så var det inomhus i en gympasal, dock fanns inga sittplatser.

Våra ”gubbar” var minst 10-15 år äldre än de andra lagen. Så det blev ju utklassning. Men det var kul att titta på och vi gjorde vårt yttersta som hejarklack…. Vi applåderade vid mål, vi fick inte ont i händerna.

Resultatet från första matchen… och det blev värre… Tre matcher och sen var det över. Trodde vi!! Tydligen en match kvar… Titeln för sista platsen, hahaha. De lämnade walkover så de kom verkligen sist. Men det var en kul upplevelse, det kanske va Nanjing Masters… Vi vet inte.

Är detta en Lindetruck? Eller en billig kopia? Vi är ju trots allt i kopiornas mekka.

Jag har investerat i en rånarluva. Kumpaner finns vid varje övergångsställe, de är moppeburna.

Helg

I helgen passade vi på att vara ute. Jag tog med mig Andreas till ett par ställen jag redan besökt. Tyvärr är det ju vinterväder här så blommorna lyser med sin frånvaro.

Vi började lördagen med att åka till Lion hill. En ganska nybyggd pagoda med fin utsikt. Det är ganska mycket uppför så vi bestämde oss för att åka rulltrappan upp. Vi stegade bestämt fram till rulltrappan tittade oss omkring och det var en liten byggnad och där stod en puff. Vi hade ögonkontakt och vi fortsatte att gå mot trapporna. När vi åkt en bit så vänder jag mig om och då står han där nere och tittar efter oss. Då insåg vi att vi nog skulle ha betalat för turen…. Men vi vände oss om och fortsatte. Kanske kommer en faktura i telefonen snart, de har ju trots allt koll på allt vi gör här…

Som alla pagoder här så är det ett antal våningar att gå uppför. Fint utsmyckade med målningar på väggar och tak. Och fin utsikt. Tyvärr ganska disigt denna dag, men man kan ju ana byggnaderna långt där borta.

Fint belagda stentrappor och gångar.

Vi promenerade från Lion Hill (som är den gula byggnaden) via muren ända bort till TV-tornet som syns längst bort till höger. En tur på 4-5 km, den här delen av muren är väldigt fin. På några ställen så var det såklart stopp så vi fick gå ner och leta efter en ny uppgång till muren.

Vi mötte som vanligt en del udda (i våra västerländska ögon sett) människor. En karatekille som är ute och promenadsparkar… Vi mötte en ensam man som sjöng högt och ljudligt. Plötsligt så står en annan man och bankar på små säckar han lagt på muren, alltså då menar jag BANKAR med bara händerna. Jag vågar ju inte ta kort på allt konstigt eftersom dom alltid tittar på mig och då kan jag inte va så fräck och bara ta ett kort. Dessutom massor med folk som hade lösa hundar, trots att det stod skyltar överallt att man inte fick ha hundar på muren!!??

Only in China…. Har man ett management room på den offentliga toaletten…

Söndagen bjöd på lite finare väder. Så vi bestämde oss för att åka till Mochouhu Lake. En fin park där man går runt en sjö. Brukar vara fylld med folk och fina blommor, dock inte denna dag.

Väldigt mycket alger i den lilla ån… Några blommor fanns det iaf.

Och såklart lite tokiga puffar… Dessa damer utövade nån slags gymnastik.

Och mannen hade en trissa som han stod och snurrade med i ett långt rep. Kanske inte är så konstigt att man ser dessa underliga människor överallt. Förmodligen bor de i ett höghus utan balkong och grönområde. Så vill de komma ut så kanske detta är alternativet.

Idag var vi äkta kineser och fikade i parken. Ja inte helt äkta då hade vi haft varmt vatten eller te. Och grillade kycklingknogar på spett med oss. Vi hade Swedish fika, kaffe och nån typ av toscakaka, och bulle (från IKEA) såklart.

Måste bjuda på lite googletranslatade skyltar… hahaha…

Min fina mästerfotograf in action…

Har hunnit med ett besök hos frisör Steven. Nära ett ton folie i håret, han körde fram en vagn och hängde mina slingor på för att avlasta huvudet…. Jag åkte hemifrån 9.30 och kom hem igen 16.30 det tar tid att bli fin.

Ruggigt väder.

Nu är det ruggigt kallt här. Lika kallt som i Sverige faktiskt. Även om termometern visar några grader varmare här så är känslan kylig. Kanske för att det är högre luftfuktighet här.

Så det är bara att ta på sig långkalsonger och ge sig ut. Vi ses ju varje måndag och ger oss ut på hiking. Denna gång hamnade vi vid en teplantage som sades ligga på en gammal krater. Tebuskarna verkade vara i vintervila.

Vi var i stort sett själva på teplantagen, kanske för att det inte är säsong.

Skyltarna visar vägen till själva kratern, vi hittade den dock inte….. Till slut så sa vi att detta var själva kratern.

På några stigar så var det rejält geggigt. Och vi började genast skämta om vad vår driver skulle säga. Han är ju så himla noggrann med bilen. Så vi försökte alla att skava av leran så gott det gick.

När vi släppte av medåkarna så ser jag hur drivern får stoora ögon när han ser (i mina ögon små) lerkluttar på mattan. Så när vi kommer hem och han släpper av mig så säger jag -sorry, sorry och pekar på dem. Han ler lite och säger -no problem. Sen rusar han ur bilen, tar ut mattorna, tar fram sin trasa och torkar insidan av bilen.

Jag får sen veta att när han hämtar Andreas så är det inga mattor i bilen, för dem har han lämnat in på kemtvätt. Det är bra att han är rädd om bilen, men han är väldigt rädd om den. man kan tro att det är hans egen. Vilket det inte är. Tur han inte har en barnfamilj.

Här är tränar vår driver skjutning..

När vi flyttade hit så var det så himla lyxigt med soptunnorna precis utanför dörren. Nu har sorteringen även nått hit till Kina. Soptunnorna har de strategiskt placerat vid den lilla lekpark som finns. Nu är det några minuters promenad för att slänga allt. Jag är livrädd att nån påse ska gå sönder på vägen dit.

Så från en dag till en annan så får vi veta att nu ska det sorteras. De tar bort alla soptunnor. Folk blir galna och protesterar. Så nu lägger dem soporna där det förut stod soptunnor… Hygieniskt…

Någon har visst haft lite lunchrast vid vår ingång.

Inte alltid lätt att veta vad man köper. Men detta var ett bröd med oliver i precis som jag hoppats på. Konstnärligt bakad, och god.

Frihet

Tack och hej hotellrummet. Rummet i sig var inget fel på, och personalen gjorde så gott de kunde. Jag lämnade rummet med stopp i duschavloppet… Trist för den stackare som kommer efter mig…

Så här glad är jag när det är 10 minuter kvar till utsläpp!! Min slot för frihet var 11:40. Och jag vågade inte öppna dörren en sekund före!! Var färdig för avfärd i god tid kan jag lova. De två veckorna gick ändå ganska fort utan större men. Några dagar var jobbigare än andra, särskilt de dagarna när jag var hungrig. Andreas och drivern väntade på mig och vi åkte direkt hem. Där det blev Taittinger och carbonara till lunch, lagat av Andreas. Långpromenad och andas frisk luft så nice. Till middag rödvin, oxfilé och bearnaisesås, lagat av Andreas.

Jag är nu tillsagd att hålla två veckor ytterligare av social distance, precis som ni hemma i Sverige. Så jag försöker så gott jag kan att hålla det. Jag får gå utomhus så jag är åtminstone inte instängd igen. Jag hoppas verkligen att jag inte ska behöva fler karantäner nu.

Jag ska också göra två covidtest till innan jag är helt fri. Det första gjorde jag onsdag efter frisläppet. Och ett till ska jag göra på lördag. Jag fick en adress och en tid att infinna mig på ett hotell ganska nära oss. Drivern kom och hämtade mig. tror han är lite rädd för han har munskyddet på. Men så är det ju vi västerlänningar som kommer hit med smittan.

En fålla att köa i, inte så många före mig dock. Sen jag kom till Kina så har de bara tagit halsprov, vilket jag tycker är mycket bättre än i näsprovet. Näsprovet känns som att de kan ha sönder nåt om de kommer för långt in.

Det är varmt väder här fortfarande, faktiskt runt 20 grader. Massor med exotiska frukter har vi i vårt compund som mognar nu. Jag tänker på att inte gå under träden ifall de lossnar. Vet inte vad det är för frukt, dessa ser ut som meloner typ. Har sett apelsiner och bananer också.

Första dagen gick vi på en promenad ut på vischan. De bygger ut sjukhuset som ligger nära oss. Och där efter en tom gata så står ett antal hyrmoppar uppradade. Bara att scanna koden och hoppa på. Och eftersom det numera är hjälmtvång så ingå en bygghjälm i hyran. De tänker på allt!

De har gjort träden redo för vintern som kommer. Alla är vitmålade nedtill, har ingen aning om varför. Kanske skydd mot några djur.

Det är nu jag inser att jag är tillbaka när jag ser allt konstigt de har för sig! Den här mopedisten verkar vara på väg till nåt bygge. Ett långt järnrör som sticker ut några meter framför och bakom moppen. Och fullastad med verktyg och arbetsmaterial.

Parkförvaltningens fina fordon fortsätter att fascinera mig. Här sitter hon på huk och rengöra sin kvast. Varje morgon så ser jag en herre som går efter samma gata med en griptång och en påse och plockar skräp. Och någon annan som går och sopar bort alla löv som nu trillar av. Som sagt de ser till att hålla alla sysselsatta.

Jag bröt mitt löfte om social distance på fredagen… Då bjöds det på Raclette hos våra fransk-svenska vänner. Första gången jag åt det. Man smälter ost i en apparat och lägger den sedan ovanpå kokt potatis. Sallad och lite chark till det, det var gott! Väldigt kul och träffa alla igen, jag har ändå varit härifrån i fyra månader.

Under min frånvaro så har något väldigt konstigt hänt!! Toasitsen har krympt!!??

11 Steg

11 steg från dörren till fönstret, ja jag har räknat några gånger…

Inga internationella tv-kanaler… Bara puff tv.. Fattar inte ett ord.

Internet som fungerar till och från…

Halvstopp i avloppet i duschen…. (sen undrar jag vart f-n är toaborsten!!??)

Inga inkommande leveranser på fyra dagar. Alltså ingen rumskall pizza sen i lördags..

Jag har torrfoder så det räcker i två dagar till, då är det bara fredag, lördag, och söndag kvar. Måndag lunch ska jag få gå ut härifrån om allt går som planerat.

Om allt går som planerat ja…. Tyvärr så har det varit ett Covidfall på hotellet. Tydligen någon från Armenien som kommit till vårt hotell i lördags eller söndags. Så alla matbeställningar eller andra leveranser utifrån är stoppade sedan i söndags morse. Väldigt underligt, det är inte via take away smittan kommit in. Men de har sina regler här att följa. Prisa gud att det inte var på min flight som den smittade reste.

Man börjar märka paniken i vår wechatgrupp. Vissa har småbarn och börjar få slut på blöjor och andra har panik över matsituationen. Särskilt västerlänningarna som sitter här. En tysk skrev häromdagen efter att vi serverats typ, kokt blodpudding och tofu i nån sörja. – banan till kvällsmat. Då svarade någon galen puff upp med – så god mat, hela familjen är nöjd, så nyttig och hälsosam. Och jag som trodde att de också hade svårt med okryddade, gråa benslamsor. Vi i västvärlden tar bort ben, skinn och filear i fina bitar. De tar hela djuret och skivar upp det. De äter sannerligen inte med ögat.

Jag öppnade ett av de gröna äggen vi får till lunch varje dag, ser ut som kondenserad mjölk inuti. Vågade inte smaka.

Går man utanför dörren så blir man uthängd i chatten. -Immediately return to your room. De har säkert övervakning på oss i rummen oxå..

Annars är allt toppen!! Jag är tacksam att jag inte har barn med mig. Börjar känna mig lite svullen av den delikata maten…

Be inte om recept

Min dagar är väldigt enahanda. 3 gånger om dagen serveras mat. 2 gånger om dagen kommer dem och kollar temperaturen. De enda människor jag ser är rymdgubbarna och de kan ingen engelska.

Jag börjar dagen med att bädda sängen och ”städa” undan det jag ställt till med dagen innan. Äter frukost, borstar tänderna, kollar alla sociala medier. Sen väljer jag mellan att kolla nån serie, eller pussla. Lunch och sen kollar jag serie eller pusslar, sen lite yoga och stretchning av ryggen. Ryggen har börjat protestera mot allt liggande. Middagsdags och efter det dusch, eventuellt festar jag till det lite med nån godsak. Sen Facetime med nära och kära. Så tacksam till de som ringer mig, massor med kärlek till er!! Därefter tvmaraton…. Aaaa så tar vi detta x 7, ni fattar va hur långsamt det är. En vecka kvar #kämpa

Herregud!! Jag har blivit förvarnad av vänner som suttit i karantän. MEN jag kunde aldrig tro att maten skulle vara så dålig. Jag öppnar lådan varje gång och tittar och luktar, ibland går det inte att äta nåt, räcker att titta på det. Jag skulle inte ens servera detta till katterna eller Sarahs hund. De måste slänga tonvis med mat här, jag kan inte tro att kineserna tycker om det heller. Jag bjuder på lite smarriga bilder….

Frukost, varje dag nån rissörja, mjölk eventuellt smaksatt med blåbär eller jordgubb, ägg och oreokakor. Och de ångkokta degbullarna….

Till lunch serveras varje dag nån buljongsoppa, ägg, och sen olika variationer på kött. Allt serveras med ben och fettslamsor kvar. Det på den vänstra bilden har jag ingen aning om vad det är!! Tunga? Tjocktarm? Magsäck? Det högra trodde jag först var kycklingben, men det var fisk. Åt inget av det. Till lunch får man också yoghurt?? Kakor till frukost och yoghurt till lunch??

Till middag är upplägget samma som lunch, men istället får man frukt.

Jag har dock fått leverans av Andreas, med sallad och lite annat. Jag hade även förberett med lite torrfoder hemifrån. Tack å lov!! I lördags fick jag en pizza levererad som Andreas köpte vid 11:00 den kom till mitt rum vid 14:00. Jag åt den vid 18:00 och sedan till lunch dagen efter. Notera då att jag inte har kylskåp eller micro. Den förvarades i rumsvärme och serverades rumskall. Livsmedelsverket skulle ha ett och annat att säga…

Denna funkade faktiskt att äta, tips för er ifall ni hamnar i karantän. Jag har iaf en vattenkokare men så är ju varmvatten livsavgörande för kineserna.

Roar mig med Wasgijpussel då kan det gå några timmar. Mitt lilla matförråd med diverse gourmet val.

Handfatet är utanför toaletten, annorlunda. Vi fick en påse tvättmedel!!?? Måste va en man som planerat… Jag hade hellre haft diskmedel till att diska upp muggarna och glasen. Vi får inte städat på dessa två veckor. Så diskmedel hade varit att föredra. Det blir ju inte direkt mycket tvätt…

Handduken måste jag hänga på tork i rummet. Eftersom det är någon som röker (trots rökfri våning) så kommer det in röklukt i mitt badrum, jag vill ju ha en handduk som inte luktar skit när jag torkar mig. Det gäller att ha badrumsdörren stängd hela tiden annars får jag rökhosta.

Ett försök att kyla colan….. gick inte så bra. Bara att vänja sig vid rumsvarmt eller rumskallt.

Söndagskvällen middag, i den runda skålen ligger kött, det känner jag igen smakar hyfsat sen börjar jag peta i de mystiska bitarna. Då dyker ett meddelande upp i vår wechat. Som säger att det är ål, alltså vad är det för matkultur.

Jag åt den lilla majskolven, tomaterna och salladskålen sen tog det stopp.

Lite tajt för yogamattan.

En vecka kvar….

Back in Nanjing

Söndagen 25 oktober gick flyget tillbaka till Nanjing. Såklart med blandade känslor. Så himla tråkigt att lämna allt hemma i Sverige. Denna gång blir jag kvar ända till sommaren, det är lång tid. Men tack och lov för Facetime.

Inför avfärden var det saker som krävdes. Först var det visumansökan, så det blev två resor till kinesiska ambassaden i Stockholm. De kunde inte skicka mitt pass med posten för ”postoffice” på ambassaden var stängd. Och administrationen jobbar inte med att posta pass!!! Typiskt Kina, man har en uppgift och den gör man, inte andra.

Jag var också tvungen att ha ett covidtest som inte var äldre än tre dagar innan jag boardade planet. Eller rättare sagt ambassadstämpeln skulle inte vara äldre än tre dagar. Så testresultatet skulle mejlas till ambassaden och stämplas. Så ska man flyga nu så är det att föredra en veckodag typ torsdag eller fredag. Då har man 3 arbetsdagar till förfogande att fixa alla papper och prover, kommer säkert bli ännu striktare framöver.

Nåväl, mitt flyg gick 06:25, jag hatar tidiga morgonflygningar!! Det blev en natt på Radisson på Terminalen på Arlanda, superbra hotell och god mat. Den sista goda maten….

Jag hade sedan 8 timmar att slå ihjäl på ett öde Frankfurt, fanns ett öppet matställe på terminalen. Loungen jag tänkt gå in på var stängd. Men jag lyckades slå ihjäl timmarna.

Kändes som hemma när puffarna började omge mig.

Även västerlänningar kör heltäckt!!

Hade sen tur som en tok och blev uppgraderad till Business igen!! Förstår verkligen att de uppgraderar västerlänningar på dessa flyg. Alltså man ser ju hur trötta flygpersonalen blir på kineserna. Det satt en mamma och mormor med spädbarn framför mig, och flygvärdinnan försökte förklara för dem att de var tvungna att ställa upp sina grejer vid landning och lyftning. Mormor hon bara tittade åt ett annat håll och låtsades som hon inte hörde… Mannen som satt bredvid mig sov 9 timmar av 10 timmars flygtid, och åt inget på hela resan. Perfekt granne!! Jag kunde sova 4 timmar så jag var nöjd.

Väl framme i Nanjing så blev vi tillsagda att sitta ner. Och faktiskt de flesta fattade, även nästan alla puffarna. Rymdgubbarna kom in och kollade hälsoappen och temperaturen. Sen var det fem sex olika stopp där jag fick visa hälsoapp, pass, hälsopapper, flygbiljett för eventuell smittspårning. Såklart covidtest, denna gång i halsen vilket känns lättare än i näsan. Näsprovet känns okontrollerat och som att de kan skada hjärnan typ.

Bara att kliva på bussen för färd till okänd destination. Vi kom fram till ett Holiday Inn där vi fick vänta utanför och de passade då på att desinfektera våra resväskor, men inte ryggsäck och handväskan!!?? Jag fick ”hugg” med en Ukrainsk youtuber…. Han sa först att han jobbade som artist och var här för att se om det passade honom och gör det det så ska hans familj komma. Rökte som en borstbindare hann nog med 3 cigg på 30 minuter. Kan va han som bor bredvid mig… För det luktar apa på toan, men som tur är om jag håller dörren stängd så håller sig röklukten där.

Youtubern är han längst till vänster med magväskan, nån som känner igen?

Mina väskor blir smittfria. Herrarna på bilden till höger var vakter, de hade koll på oss så vi inte skulle smita. Och om någon närmade sig dem så tjoade dom och backade undan. Livrädda för smittan.

Mitt rum helt ok, rent och städat och öppningsbart fönster. Så nu kan jag insupa lite smoggluft då och då. Luften ser riktigt trist ut här.

Mitt första mål mat. 14 dagar av karantän har börjat… #KÄMPA

Fortsättning följer….

Hemresa

Efter mycket vånda så beslutade vi att jag ska åka hem. Så hemresan bokades till 22 juli. Och jag hade tur att få en biljett med Lufthansa. Från Nanjing så går det endast ett par flyg i veckan. Kändes skönt när den var bokad men när det väl blir avfärd så är det med tårar i ögonen. Det ska bli skönt när vi kommer hem till Sverige för gott så jag får ha min familj samlad igen.

Frun gör sig redo för avfärd, mannen verka inte lika rädd för coronan.

Den här kön är hur lång som helst för ombordstigning. Noga med avståndet. Och de har slussat oss i olika köer så att vi ska hamna i rätt ordning. Jag fascineras av de som sitter och väntar in i det sista och sen går och ställer sig längst fram. Och när då personalen pekar på kön och säger att de måste gå och ställa sig sist, så tappar de hakan. Jag förstår inte hur de kan spela så förvånade. De skulle platsa på teatern! Jag ser hur det kommer en som tänker tränga sig in framför mig, men då kör jag fram armbågarna. Men den jävla karln har hosta!! Så jag vänder mig om och bitchblickar på han. Och för övrigt så står han samtidigt och äter en burk nudlar!

När jag på svenskt uppfostrat sätt står där i kön så kommer polisen och ber mig komma fram till disken!! WTF vad ska hända nu tänker jag. De börjar titta i mina papper och på passet, stämplar lite och stryker lite. Jag frågar då vad de kollar efter. – vi kollar bara efter fel, men det är ingen fara. Ok… Jag får mina papper tillbaka och återvänder till min plats i kön. Framför den hostande nudelätaren.

Till sist så börjar kön röra sig framåt och när jag kommer fram så börjar mannen vifta med min biljett och snacka med kollegan. Näe tänker jag!! Skit nu är det nåt. Men han säger – vi har uppgraderat dig du ska sitta på rad 9. Och det visar sig att jag fått plats i business. Wow!! Första gången jag flyger business!!

Plenty av benutrymme. Och ingen som sitter bredvid mig. En madrass att lägga ut när jag fäller ner sätet. Skön kudde, tofflor. Yes vilken skön hemresa det ska bli. Skickar ett sms till Andreas, -jag har blivit uppgraderad jag vet inte hur jag ska bete mig! -Var som vanligt är hans svar.

Jag får mandlar och frågan vad jag vill dricka. Vin såklart, nu ska det lyxas.

Serveras trerätters och hinner dra i mig tre glas vin till första middagen. Andra blev det cola….

Jag vill alltid flyga business nu! Dessvärre kunde jag inte sova på den 11 timmar långa flygresan. Det var ju dagtid för mig, men jag njöt av att inte bli stel eller få avdomnad rumpa.

Toaletten var typ tre gånger så stor som i vanliga.

Det serverades dryck, choklad och frukt stup i minut.

När vi landade på Frankfurt så var det noll koll med tanke på Corona. Jämfört med när jag gick ombord i Nanjing. Där det var hälsokod vid incheckning, en speciell hälsokod för avresa, feberkoll vid entren till flygplatsen. Feberkoll innan säkerhetskontrollen. Och vid Arlanda var det noll koll…

Vi hade i förväg uppgraderat mig till business på flygresan från Frankfurt till Arlanda, det kostade bara några hundra. Jag hade plats 1 på rad 1. På rad ett ska jag inte sitta igen, då måste man lämna ifrån sig handväskan!! Man får inte ha saker på golvet där.

Maten var skitäcklig….

Men utsikten fantastisk.

Jag har varit hemma i Sverige i en månad. Så nu blir det nästa vånda, när ska jag åka tillbaka. Och då avsked och tårar. Som det ser ut nu så kan jag åka tillbaka när jag vill. Då jag har ett visum som är utfärdat efter 28 mars. Det är en flygbiljett som måste till vilket inte är helt lätt eftersom det fortfarande går väldigt få flyg. Jag vill ju helst landa i Nanjing då man måste sitta i karantän i två veckor på anvisat hotell. Året 2020 = en månads isolering!!

Två veckor i en säng!! Då kommer jag sannerligen dö tråkdöden och bli smal som en pinne när jag ska äta ris och kycklingfötter… Och få en två meters bomullspinne in genom näsan ett antal gånger, för att de ska få ut lite hjärnsubstans som hoppas jag verkligen visar att jag är frisk.

MEN!!?? Vad gör man inte för sina familjemedlemmar.

Chengdu Panda Breeding Centre

Dag tre så bär det av till Pandorna. Den bästa tiden för besöket är på morgonen innan det blir för varmt. Vi hade tur att det inte var den varmaste av dagar, så vi fick se dem busa och traska runt.

När man åker till Chengdu så är pandorna en av huvudattraktionerna precis som Kinamuren när man besöker Peking.

Pandorna verkar väl omhändertagna och hela pandacentret är stort och med fin miljö, vilket kan vara lite ovanligt eftersom det oftast känns som motsatsen i hur de behandlar djuren här. Här har pandorna det riktigt bra, även om man jämför med en västerländsk djurpark, och de ser välmående ut.

I naturen så lever pandorna i provinserna Sichuan, Shaanxi och Gansu. På grund av att pandans naturliga område har huggits ner mellan åren 1950-1990 så har antalet minskat Chengdu Panda Breeding centre startades 1987 och öppnades upp för allmänheten 1995 och har som mål att öka antalet pandor och att släppa ut djur till det vilda.

Eftersom en vuxen panda äter över 40kg bambu per dag har pandacentret många växter och över 10.000 buskage av bambu planterats inom området för att förse pandorna med mat.

Turen började med dessa pandor som jag först trodde var instängda, men de hade en dörr att gå ut i naturen.

Vi fick se några små nyligen födda, de ser ut att ligga i en kuvös. Vi fick köa och bara gå jättesnabbt förbi. Ingen tid att zooma eller försöka få en bra bild.

Den här lilla ungen hade en lång show för oss, gjorde akrobatiska övningar övervakad av sin mor.

Efter sina övningar så blev han tvungen att leta på brorsan i trädet för att busa lite.

På Panda centret fanns även dessa röda Pandor, de kom vi lite närmare eftersom vi fick gå i deras hägn.

Man kan ju inte sluta fota dem, har säkert 2000 bilder i mobilen.

Sen bar det av på en city tour. Ett besök på ett varuhus där en Panda klättrar uppför fasaden.

Obligatorisk gruppbild.

Beijing bikini… Måtte det aldrig komma till Sverige!!