Moppar

I Nanjing finns det VÄLDIGT många moppar och mopedbilar. Mopparna fraktar allt hela familjer (två vuxna och ett barn), paket, buskar, hantverkare, de kan till och med fungera som kök!!

**Jag på min moppe en av de första dagarna. Utan hjälm!! Obegåvat, men nu har jag köpt mig en. Vi har precis ätit på pizzan i bakgrunden. Kanske 10 sittplatser max.** **Gott var det.**

Självklart har vi varsin moped, Andreas köpte en åt mig innan jag kom hit. Eftersom vi inte får köra bil här så är moppen guld värd. Tar mellan 10 och 15 min att ta sig, beroende på vart man vill. Och nu när det är 30 grader så är det supersmidigt, får se hur det känns när det är regnigt och kallt. Men då får jag väl kitta upp moppen med diverse tillbehör.

Det finns såklart regler, men de följs då rakt inte! Man (kinapuffarna) kör mot rött, mot färdriktningen, på gångvägen, på bilvägen, på trottoaren, ja överallt. Man behöver heller inte hålla sig på höger sida, utan man kan köra hur man vill bara man kommer fort fram! Tuta, det gör man hela tiden. I Sverige tutar vi när vi är arga. Här tutar man för att tala om att nu tänker jag köra om dig, så håll dig på din plats.

Det gäller att ha ögon i nacken och titta åt alla håll hela tiden. De flesta är ju elmoppar och de hörs inte. Jag vet inte ännu vilka som har företräde, men det känns som att mopedisterna äger vägarna.

Lyse behövs inte, det är inte hjälmtvång, och mobilen kan man hålla på med samtidigt som man kör. Man får inte skjutsa andra vuxna på moppen, men det är inget att bry sig om… För puffarna alltså. Jag kommer inte skjutsa nån, jag vill inte hamna i finkan här!! 😉