Jag kommer hem från min morgonpilates och i köket så är golvet helt blött. Tänkte att jag kanske inte stängt diskmaskinen ordentligt. Ja jag vet, den borde inte starta utan att luckan är helt stängd. Men här är inget som förvånar en. Så på kvällen tänkte jag att jaja jag kör en igen. Såklart blev hela golvet fullt med vatten igen.
Nu hade jag tur, vi redan bokat workers inför fredagen eftersom elen nu slutat fungera i källaren. Jag hade frissatid kl 9.00. Vi hade fått veta att landlorden skulle komma också, vilket hon ibland gör. Ingen aning varför men hon vill väll ha koll på oss och workers.
Så hon dyker upp strax efter 8.00. Hon kan ingen engelska så det blir att peka och använda kroppsspråket efter bästa förmåga. Hon har sin man med sig, och strax kommer två workers. Och nu börjar kaoset… jag ska försöka förklara att halva källaren är utan el. Ringa till Andreas, för att sen ringa till Katherine som kan engelska som då får förklara för dem vad som är knas. Går upp från källaren då står landlorden med ett ung par och visar vår vägg. Eller vår och vår… det är ju hennes. Jag går upp på övervåningen där vår städerska är, fixar klart min morgonrutin medans kaoset pågår där nere. När jag kommer ner är det ytterligare ett par och tittar runt i huset!!?? Nu börjar jag undra vad som pågår. Och mitt i allt detta måste jag åka.
Så när jag åker hemifrån så är det 9 pers i mitt hem!! Vi blir lite oroliga att hon ska sälja huset. Har andra bekanta här som fått typ två veckor på sig att lämna sina hus för att de ska säljas plötsligt. Och vi vill inte flytta. Vi får veta av Katherine att landlorden tagit dig decorationcompany och att hon inte ska sälja. Kanske hon har andra hus som hon renoverar och tycker att väggen är så sjukt snygg…
Det slutade iaf med att elfelet i källaren självläkt, för nu funkade det när de var här. På lördagen kom ”VOAV” och rensade avloppet i köket så nu funkar det ett tag.
Katherine och Andreas kollar att diskmaskinen inte läcker mer…
Jag har också gjort mammografi här. Och det var precis som hemma vi fick stå utanför en dörr och vänta på vår tur. Jag och Therese och vår tolk. Undersökningen var precis som vanligt. Men det kom personal och snabbkollade bilderna direkt och sedan fick vi hela rapporten på mejl. Bilderna analyserades av Kinasjukhuset men skickades också till Nederländerna för analys. Kina är hårdare i sin bedömning och följer upp mycket mer än vad vi gör. Raffles (vår vårdcentral) vill därför ha båda bedömningarna. Tydligen är det väldigt ovanligt med bröstcancer här. Känns tryggt att ha gjort undersökningen.
Genius are made not born…. Den här skylten står på ingången till förskolan som är precis vid vårt hus. Jag brukar höra hur de drillar barnen… Så nu förstår man att skolan är stenhård här!! Den kinesiska alltså.
Puffen på pappersdockan vet jag inte vem det är. men vi tror att det är typ områdespolisen, han står vid ingångarna till vårt område.
